1 Karolinas Kaos: Töntiga saker att gräla om

Monday, September 28, 2015

Töntiga saker att gräla om

Jag har alltid varit av åsikten att gräl är bra. Jag tycker förstås inte om att gräla och jag tycker att det är skönt när allt flyter på utan gräl. Men ibland måste luften rensas. Om man aldrig släpper ut sina tankar och berättar när man är irriterad, arg eller ledsen, så kommer det att samlas under ytan tills en dag då det bara exploderar. När någon säger saker i stil med "jag och min pojkvän/flickvän grälar aldrig, det behövs inte för vi älskar varandra så mycket" känner jag bara att nej, det måste vara något fel på ert förhållande. Jag ser det verkligen inte som att man älskar varandra mindre för att man grälar, tvärtom - om man älskar varandra så rör den andra personen också upp ens känslor riktigt ordentligt ibland.

Oftast när jag och C grälar handlar det om helt löjliga saker. Jag kan bli så fruktansvärt arg och känna en total inre hopplöshet, liksom "nej vi kommer aldrig att kunna reda ut det här", fast det i grund och botten kan handla om riktigt fåniga saker. Så går det någon timme och båda inser att det man bråkade om var helt onödigt, sen reder man ut det och allt är frid och fröjd igen. Jag ska ge exempel på några saker som resulterat i gräl hemma hos oss...
Vi är båda riktigt hungriga och skrapar ihop till två tortillas (som lämnat från dagen före) och bestämmer oss att äta det som mellanmål tills den riktiga maten är klar någon timme senare. C slänger i sig sin på typ en minut och jag har ännu halva kvar. Så ser jag hur han börjar snegla på min tortilla. Jag ignorerar det och äter vidare.

C:  ska du ha hela den där? (bara det här skulle i vanliga fall kunna få mig att i princip slänga tortillan på honom, men nu var jag så hungrig att jag struntade i det) 
K: eh, ja det ska jag.
C: men ååh...
K: jag satt i massor med blåmögelost, de tycker du ju int ändå om...
C: men får jag en tugga bara?
K: ....
*slänger tortillan på fatet och går därifrån*
C: nämen ja ska bara ha en tugga, du får ta resten
K: ne ja ska int ha nåmer
C: men Karro....
K: NEE ÄTA UPP NU BA!

Okej, vid det här laget borde min pojkvän känna mig så bra att han helt enkelt hade låtit bli att fråga. RÖR INTE MIN MAT liksom. Samtidigt skulle jag förstås ha kunnat ge honom en tugga (som han faktiskt bad om) och sen äta upp resten. Men det var jag för stolt för att göra förstås. När jag läser igenom det här framstår jag som världens bitch, men det irriterar mig något ofantligt att sitta och äta med ett par hundvalpsögon fastklistrade på min mat. Någon annan? Nej? 

K: kan du gå ut me roskis?
C: men ja va ju senast
K: ja men jag ha plocka i och ur disken idag
C: men ja ha ju vari i skolan från 9-15 o du ha vari ledig
K: ja men jag har ju tvätta kläder o
C: men jag kan laga mat om du far me roskisen
K: nämen kan int du ba fa nu
C: nå då lagar du mat
K: nej vi lagar tisammans
C: om du går ut me roskisen så fixar jag nå bra vi kan se på tv, o sen lagar vi mat tisammans
K: ööööh?

Det är ett ständigt förhandlande om vems tur det är att egentligen göra vad. Kanske man borde börja ha en lista på kylskåpet för att få det svart på vitt vems tur det är att göra saker och ting. Men då kvarstår förstås problemet: vad motsvarar vad? Men kanske man skulle göra ett försök. Är det några andra par där ute som håller på likadant och har någon smart lösning?


*jag upplever C som lite inåtvänd eller på dåligt humör*

K: ha de hänt nå?
C: nä... vadå?
K: ja vet int, du verkar va på dåligt humör
C: ne men de e ja int
K: e du säker?
C: men jaa

K: men Challe ja vet ju att de e nå nu
C: men ja e bara trött
K: okej men du måst tala me mej om nå e fel
C: jojo

K: ...men si nu, du sägr ju ingenting
C: ...
K: Men va E DE?
C: MEN DE E INT NÅ!!
K: si nu, ja sa ju de, vaför skriker du på mej?!
C: men ja BLIR ju sur när du int tror på mej!
K: ja vill ju ba ditt bästa fattar du väl
C: jo men du måst ju fatta när ja säger att ja int e sur
K: ...ja fast hu vet ja att de e sant då?


Huvudsaken med gräl tycker jag är att man alltid reder ut det efteråt. Det spelar ingen roll att orsaken till grälet var något så oviktigt som tortillas - allt som leder till riktiga gräl ska redas ut. Jag kan inte gå och lägga mig grälande, så det är åtminstone en tumregel för mig: aldrig skiljas åt eller gå och lägga sig som ovänner. Efteråt har man förhoppningsvis lärt sig lite mer om sig själv och sin partner och kan tillsammans jobba på att undvika liknande gräl i framtiden. Eller så grälar man om det ca 10 gånger till före man kommer fram till hur man ska tackla olika situationer. Huvudsaken är att man tillsammans försöker bli starkare.

Det här klippet ur The Break-Up är ganska mitt i prick för vad som är typiskt manligt och kvinnligt haha... 
"I want you to want to do the dishes!"


Finns det någon där ute som känner igen sig? Berätta! Vad brukar ni gräla om? 
Och vad är era bästa tips för att "gräla konstruktivt?"

10 comments:

  1. Haha, känner så igen mig (eller borde kanske säga oss :D). Vårt vanligaste gräl handlar också om mat, men på ett lite annat sätt. När vi går ti butiken så köper ja allti mat så att jag tänker några dagar framåt, men Niko köper mat så att han tänker endast några timmar framåt. De resulterar ALLTID i att han int har moromål nästa da å äter nå av de ja ha köpt åt mig, eller att han t.ex. blir sugen på en smoothie på kvällen å använder upp ingredienserna ja ha köpt åt MIG. Blir lika galen varje gång å ha hundra gånger bett honom FÄRDIGT köpa de han ska ha så han int måst ta av mig, men de går int fram... Huhhu blir rikti arg bara när ja skriver dehär

    ReplyDelete
    Replies
    1. Haha jaa ja förstår dej! Så befriande ändå att höra om andra mänskors tjafs, så man liksom får höra att man int e di enda :'D

      Delete
  2. Jo va ja känner igen mig i den där " ere na? nää.. e du sur? näää.." situationen vet int hur många gånger vi gjort den :D men de e ju som du skrev ti sist, HUR ska man veta att de fakitskt int er nånting när man frågar för let's face it män säger aldrig ( eller iaf väääldigt sällan" första gången man frågar om det e nått ifall det faktiskt är nått. Oftast blir de ju just nää eller nää ja e ba tröitt.
    Vi grälar nog å oftast om vem som ska fara ut me roskis. jag tycker han kan fara me dom när han ändå går ut å röik men de tycker int han. Å att lägg i diskmaskinen gräla vi om förr eftersom han lag i "fel" men de löst vi me att han int får plock i mer utan jag plockar i å han ur ( vilket typ händer 5 gånger i året utan att jag behöver fråg eller säg att han ska göra de ;) )

    ReplyDelete
    Replies
    1. Lite skönt att höra att jag inte är den enda som håller på så :D nej tyvärr ÄR män i allmänhet lite mer inåtvända och det är svårt att ändra på det utan att "tjata". Smart lösning med diskmaskinen ändå! Kanske det börjar gå per automatik om man håller på tillräckligt länge ;)

      Delete
  3. Jag känner också igen mig i det du skriver! Haha män alltså!! Varenda jag frågar "är du sur/på dåligt humör/har det hänt nåt speciellt" så får jag alltid ett nää som ett första svar. Man får liksom dra ur honom för att få ett svar. Vi grälar också om vem som ska handla mat, min sambo handlar jämt mat så att det räcker i max två dagar och när jag handlar så handlar hag så att det räcker i en vecka så att man inte behöver springa till affären i ett. Jag blir varenda gång lika förbannad när han handlar så lite mat!! Sen grälar vi också om vems tur det är, så som med matlagning, plocka i o ur diskmaskin osv. Sen när jag vill berätta nåt o bara prata o han sitter i sin egen lilla värld o lyssnar med ett halvt öra väldigt ointresserat gör mig också så förbannad varje gång, haha! :-)

    ReplyDelete
    Replies
    1. Haha exakt så är det! Vi handlar faktiskt nästan alltid tillsammans och då storhandlar vi, just för att slippa småhandla hela tiden. Förstår att det är irriterande att behöva springa av och an till affären hela tiden! Det låter hur som helst som att det är ganska samma saker de flesta par faktiskt bråkar om!

      Delete
  4. HAHAHA! Man är alltså int ensam om allt sånde :D

    ReplyDelete
    Replies
    1. Nej tydligen int, tur e väl de! :D

      Delete
  5. Min sambo och jag grälar nästan aldrig. Eller ja, på ett år har vi haft ett gräl. Men det beror verkligen inte på att vi älskar varandra så mycket och att vi inte skulle ha några problem. Jag tror snarare det handlar om att vi (främst genom misstag) i våra respektive tidigare förhållanden lärt oss hur man diskuterar och hanterar problem på ett sätt som båda mår bra av. Passion tror jag även är en stor faktor i gräl; mycket passion betyder oftast många gräl och vice versa. Personligen så föredrar jag faktiskt lite mindre passion i utbyte mot mindre gräl, helt enkelt eftersom det skapar en trygghet som jag mår bättre av längden. Min sambo passar som tur bra in i den ekvationen. Det handlar därmed ganska långt om personliga preferenser och egenskaper.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Oj, jag glömde svara på den här kommentaren! Men jo precis, man är olika och alla förhållanden ser olika ut, så är det bara! :)

      Delete

Välj 'Namn/webbplats' för att kommentera. Webbplats måste inte anges, det räcker med ett namn.
Det går också att kommentera anonymt.
:) Jag svarar på kommentarer i egen blogg!