1 Karolinas Kaos: Om svartsjuka i förhållanden

Tuesday, July 14, 2015

Om svartsjuka i förhållanden

Hur många förhållanden har inte blivit förstörda av svartsjuka? Var går den hårfina gränsen mellan att vara lite gulligt och lite galet svartsjuk? Vilka krav har man rätt att ställa på sin respektive och när är det befogat att vara svartsjuk? Jag tänkte slänga ur mig lite tankar kring det här idag.

Jag har alltid tänkt att jag ska vara den där coola flickvännen som aldrig blir svartsjuk, som inte ringer när pojkvännen är ute med grabbarna och som inte "gnäller" om saker "i onödan". Så kom den dagen då jag blev flickvän och ganska snabbt insåg jag att gnäll inte är detsamma som att berätta hur man känner. Jag har rätt att kräva precis det jag behöver och passar det inte får han hitta nån annan. Detta gäller förstås the other way around också.

Jag ringer fortfarande inte honom när han är ute med sina kompisar, kanske främst för att jag inte vet varför jag skulle göra det. För att vakta? Vad frågar man ens? "Hej, vad gör du? Du gör väl inget dumt?" Om han skulle göra något dumt lär han ju ändå inte säga det. Jag brukar skicka ett sms för att kolla att han lever, men det får liksom räcka. Jag tycker att det är himla störigt med flick- och pojkvänner som aldrig kan låta sin partner få lite egentid. Visserligen förstår jag att det kan vara svårt att lita på varandra när man ser hur många flickvänner, pojkvänner, fruar och makar beter sig på krogen, men jag försöker tänka så här: vad har man för alternativ? 



En annan sak jag inte förstår är tjejer som förbjuder sina pojkvänner från att t.ex. prata med andra tjejer, men själva har en massa killkompisar. Eller tvärtom. Pojkvänner som vägrar låta sina flickvänner gå ut på krogen fast de själva går ut och festar flera gånger i månaden. Hur tänker man då? Det man "förbjuder" sin respektive från att göra måste man själv vara beredd att ge upp, annars är det orimligt att kräva det av sin partner - tycker jag. Om inte min pojkvän får dansa med andra tjejer på krogen, då ska inte jag dansa med andra killar heller. Eller hur? Förvånansvärt många verkar ändå inte hålla med mig om detta och det förvånar mig faktiskt. Hur tänker ni?

Det jag däremot varit noggrann med är att jag säger till när jag blir ledsen eller upprörd. Jag tror att det är fruktansvärt viktigt att båda berättar hur de känner och att man tillsammans diskuterar vilka "regler" som gäller, annars vet man helt enkelt inte var gränserna går och vad som kan såra den andra. Som i slutet på videon här nedanför när killen skrattar åt flickvännen och viftar bort allt han gjort med: "Vadå, det är ju inte som att jag ligger med henne!", fast han uppenbart behandlar sin flickvän som skit. Jag tycker att det fungerar andra vägen också, för visst finns det även flickvänner som behandlar sina pojkvänner illa.


En fantastisk video av Beyoncé som visar hur det skulle se ut om en kvinna behandlade sin man som många kvinnor blir behandlade av sina män. Twisten på slutet gör hela videon!

Det som känns självklart för en själv kanske den andra inte ens har tänkt på: ska man berätta om någon raggat på en, är det okej att ha kontakt med sina ex, får man dansa med andra - allt sånt där som kan vara lite i gråzonen. Det finns säkert förhållanden där man är betydligt öppnare än så och tycker att lite tafs hit och dit inte är så farligt, var och en med sitt såklart. Varje förhållande ser olika ut, så även var gränserna för otrohet går. Om en person som tidigare haft ett väldigt öppet förhållande träffar en ny partner med betydligt striktare syn kan det lätt uppstå gräl om man inte har diskuterat sånt här.

Ja, var går gränsen egentligen...

Svartsjukan ser antagligen olika ut beroende på vilket stadium av förhållandet man är i. Personligen märker jag en stor skillnad på hur jag t.ex. var för ett år sedan och hur jag är idag. Förr kunde jag övertolka småsaker i vardagen som jag idag skrattar åt. Ibland kan alltså svartsjukan vara helt onödig och då tror jag att man ska jobba på sin självkänsla istället för att skrika på sin partner. Resan till en bättre självkänsla blir också mycket lättare om man diskuterar med sin pojkvän/flickvän som kanske kan hjälpa till på vägen. Om din partner däremot inte ens försöker förstå hur du känner och bättra sig efter det och kanske t.o.m. får dig att känna dig dum och tjatig, då är det bara partnern som är en idiot som behandlar dig som skit, då är din svartsjuka befogad och det är lika bra att dumpa skitstöveln.

Ska vi bara komma överens om att skippa att hålla saker inne av rädsla att verka tjatiga? Det blir så mycket lättare i längden då. Säg till om det stör dig att pojkvän/flickvän kommenterar snygga kändisar när ni ser på tv, pratar med sina ex, tafsar på dina kompisar, ligger med sin lärare - eller var din gräns nu kan tänkas gå.


Och så avslutar vi med en hysteriskt rolig video av Ellen Bergström som handlar om en svartsjuk flickvän. Igenkänningshumor på hög nivå!!! Eller nej alltså va?

8 comments:

  1. Super bra inlägg, håller med på så många punkter. Svartsjukan är tyvärr så vanligt och det är ofta en sak man grälar över eller som kommer emellan. Man borde lära sig att hantera den på bästa sätt.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Tack snälla! Ja den är ju det, man måste våga stå på sig och säga ifrån, men samtidigt också jobba med sig själv för att inte bli svartsjuk i onödan. Inte så lätt att hitta balansen alltid :)

      Delete
  2. Oj så bra inlägg Karro! allti intressant med relationsgrejer. Du verkar ha en sund syn på dehär :)

    ReplyDelete
  3. du sku kuna döpa om din blogg ti kloka-karro.blogspot.fi

    ReplyDelete
    Replies
    1. Voi Danieela va snällt sagt hehe <3

      Delete
  4. Riktigt bra inlägg! För mig och Antonio var det en del svartsjuka i början innan vi riktigt började lita på varandra och visste var vi står o.s.v. Nu skulle jag väl inte påstå att det finns nån direkt svartsjuka :) Det kan vara mera att jag ser att nån tjej han pratar med verkar vara lite väl intresserad av honom eller närgången (såsom en del italienare/spanjorer kan vara) och då kan jag ju bli lite småsur på henne, men inte på min pojkvän förstås ;)

    ReplyDelete
    Replies
    1. Oftast är det säkert just i början i av förhållanden som man är lite svartsjuk av sig :) och ja, ibland måste man ju helt enkelt smack a bitch när de kommer för nära. NÅNEJ ;) men förstår hur du menar!

      Delete

Välj 'Namn/webbplats' för att kommentera. Webbplats måste inte anges, det räcker med ett namn.
Det går också att kommentera anonymt.
:) Jag svarar på kommentarer i egen blogg!