1 Karolinas Kaos: Livet som sambo

Sunday, May 17, 2015

Livet som sambo

Jag och Challe har officiellt varit sambos sedan hösten 2013, inofficiellt sedan våren samma år. Efter att ha börjat med distansförhållande, fortsatt med att bo i ett kollektiv (tillsammans med två andra par i en 3:a) och sedan bott en sommar hemma hos föräldrarna igen, kan ni säkert tänka sig att det var en befrielse att flytta ihop till vårt eget lilla hem. Här har jag skrivit om dagen vi fick lägenhet, vilket även var samma dag som jag blev antagen till PF.


Att leva med den man gillar bäst
Ja, det säger väl sig självt. Att få bo tillsammans med den person som man gillar allra bäst, vad är nu bättre än det? Att få vakna upp bredvid den man älskar är helt enkelt det bästa som finns.

Tv-serier
Jag har inget tålamod för att titta på tv-serier ensam, jag stänger alltid av efter typ tio minuter. Så det är helt klart ett plus med att bo tillsammans, man har någon att titta på tv-serier med. Jag skulle antagligen aldrig ha orkat igenom Breaking Bad, Sons of Anarchy, Silverfang (hahah), Game of Thrones och Homeland på egen hand. Vissa av dessa har vi inte sett klart ännu, men själv hade jag kanske orkat med ett avsnitt liksom.

Bättre mat
Jag äter betydligt bättre mat än om jag skulle bo ensam. När jag bodde ensam åt jag lite nudlar här och lite bröd där, men orkade sällan laga "riktig" mat. Det blev någon makaronilåda när jag riktigt orkade anstränga mig. Så jag äter mycket mera redig husmanskost nu och mycket mera regelbundet också. Av någon anledning känns det som att det är mera "vits" att laga mat när man är två.

Under kategorin mat på bloggen hittar ni bilder på vad vi äter om dagarna.

Självkännedom
Man lär känna den andra på helt nya sätt, men man lär också känna sig själv på helt nya sätt. Jag har lärt mig massor om Challe under tiden vi varit sambos och jag tror inte att man verkligen känner sin partner förrän man bor tillsammans. Men jag har lärt mig otroligt mycket om mig själv också. Sen är det spännande att jobba tillsammans för att få alla dessa drag att fungera ihop. Jag är väldigt hård på det här att man måste tala om allt. Om man inte pratar kan man inte förstå varann och då kan man heller inte jobba för att få det att fungera.

Pepp
"Kom med ut och spring nu", "Nu far vi och handlar", "Nu måste vi börja städa", "Kom ihåg att boka tid till tandläkaren fast du inte vill". En massa såna här saker har jag märkt att vi hjälper varandra med och jag tror att det är bra, annars skulle ingen av oss få vissa saker gjorda.




Vardagstjafs
Man tjafsar om städningen, disken, tvätten, soporna och vems tur det är att göra vad. Man borde egentligen börja skriva upp, så har man det svart på vitt vems tur det är. Men det känns kanske lite nazi. Vi sysslar ofta med förhandling, typ: "Om du lagar mat så dammsuger jag" eller "Om jag får en ryggmassage sen så kan jag gå och handla." Mitt största problem är nog ändå att när jag tycker att det är stökigt hemma så märker jag ofta att det mesta av sakerna som ligger framme är mina egna..

Förslappning 
Det är så bekvämt att sitta hemma med sambon och äta gott och bara mysa. Sambokilon brukar de väl kalla det och jag tror att det drabbar de flesta den första tiden man bor ihop. Det hör till tycker jag och är inget att ta någon stress över, men det där myset måste ändå begränsas: man kan helt enkelt inte sitta inne och äta chips sju dagar i veckan. Alltså egentligen är ju myset en punkt på fördelar-listan, men om man ska se en baksida med det så är det just risken för förslappning.

Myset: på gott och ont

Jag tycker absolut att fördelarna väger mycket tyngre än nackdelarna och jag har inte en dag ångrat att jag blev sambo. Jag är egentligen en människa som behöver en hel del egentid, men för mig räcker det med att t.ex. sitta i skilda rum nån timme per dag. Jag och C känner dessutom likadant när det gäller egentid, så det är väldigt tacksamt. Skulle inte klara av att bo tillsammans med en blodigel om vi säger så. Men sen har jag också ibland ett extremt närhetsbehov, så då är det ju himla behändigt att den där sambon finns där.

Vad tycker ni andra som är sambo, vad är det bästa och sämsta? 

4 comments:

  1. Ett tips: de morgnar man far tidigare i jobb än sambon å man pussar dem hejdå så kan man ju släng i ett "Är det okej om ja INTE diskar när jag kommer hem". Då är sambon för trött och glad att säga nej och då får han så lov att diska. ;) Själv är min högsta dröm att skaffa diskmaskin, men i nuvarande lägenheten finns det inte rum eller möjlighet till det pga rören. :(
    Det bästa med att vara sambo är ju närheten. Även om vi inte kramas dygnet runt så är det ju en närhet att ha sin bästa vän med sig. Även om man sitter i olika rum. Och att faktiskt ha någon att dela livet med. Allt vad livet innebär, både dåligt och bra.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Ja det låter ganska smart ;) vi har som tur en diskmaskin, vet seriöst inte vad vi skulle göra utan den - antagligen inte vara tillsammans längre! Nånej, men fastän man HAR en diskmaskin blir det tjafs om vem som ska plocka ut och in i diskmaskinen istället haha.

      Håller med om närheten, det är det absolut bästa :) att ha någon att dela ALLT med.

      Delete
  2. Vårt samboförhållande är ju på ett vis lite mer annorlunda eftersom han jobbar borta hela veckorna och bara kommer hem till helger och sin lediga vecka. Men, jag känner nog att samboförhållande är så roligt och härligt. Speciellt när han är hemma förstås.Jag som tidigare hade svårt för att vara ensam njuter nu lika mycket av båda delarna.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Ja man vänjer ju sig med allt, alla förhållanden ser lite olika ut :) kul att det funkar så bra för er!

      Delete

Välj 'Namn/webbplats' för att kommentera. Webbplats måste inte anges, det räcker med ett namn.
Det går också att kommentera anonymt.
:) Jag svarar på kommentarer i egen blogg!