1 Karolinas Kaos: En nogstalgitripp för alla 90-talister

Saturday, April 18, 2015

En nogstalgitripp för alla 90-talister

Idag ska jag ta med er på en liten tidsresa sådär en 20 år tillbaka i tiden. Vi åker tillbaka till det ljuva 90-talet och jag kommer i detta inlägg att lista mina absolut starkaste minnen från denna tidsepok. Alla som är födda och/eller uppväxta under 90-talet kommer att veta vad jag pratar om! Länkarna under bilderna är bildkällor.


Åh, så cool man var när man hade såna här alltså. Jag minns när jag äntligen fick uppgradera mig från kasettspelaren till cd-spelaren, hur häftigt det var. Sen var nästa problem att försöka få in spelaren smidigt i jackfickan... I dessa lyssnade man på Backstreet's Back, Freestyler (rakamakafon), The Ketchup Song, Everybody get up, Come on over, The real slim shady, Mmm-bop, Big big world osv...


Jag kan ha varit den största Pokémonnörden någonsin. Jag och en av mina dåvarande bästa kompisar spelade med Pokémonkort, spelade Pokémonspel (på både dator, Nintendo och Gameboy), lekte Pokémon, tittade på Pokémon på tv - dagarna i ända. Att köpa en ny kortpacke och inte veta vilka kort man skulle få, det var så himla spännande! Jag har i ett tidigare inlägg erkänt att jag faktiskt ännu i denna dag älskar Pokémon lite för mycket. 


De här vidriga halsbanden tyckte vi att var så sjukt snygga. Alla hade dem, det fanns liksom inget annat alternativ. Det värsta är att de håller på att bli poppis igen, vilket jag verkligen inte förstår. Dessutom hade man dem ofta i kombination med några andra halsband, typ så här, alltså hahah det är så in i helvete jävla fult. 

Sailor Moon min vän, ödet är dolt, går ej att seeee...

På lördags- och söndagsmorgnarna steg man upp skittidigt för att titta på Sailor Moon (och Pokémon hehe). Jag har tittat på några avsnitt nyligen för att återuppliva lite minnen och jag tvivlar starkt på att man skulle sända det som barnprogram i dagens läge. Onda andar, förbannelser och svart magi, klarar dagens barn av sånt? Minns ni Maskerade Rosen förresten, vad irriterande han var egentligen. "Lilla Stumpan..."

VHS, eller videokassett som vi sa. 

VHS-kassetterna. De hakade aldrig upp sig, de var enkla att spola fram och tillbaka, de gick inte sönder... De gick att lita på helt enkelt. Jag har varit ett stort fan av Lejonkungen i hela mitt liv och jag har haft filmen på VHS sedan den kom ut 1994. Förutom att Mufasa dör var (och är) den en av de bästa filmer som nånsin gjorts. Och som jag väntade på Lejonkungen 2! Jag tror att jag var sju år gammal (filmen kom ut 1998) och jag gick och väntade som ett barn på julafton. Pappa hade lovat att köpa filmen åt mig så fort den fanns att fås i affärerna, och när den dagen kom tror jag att jag spolade tillbaka kassetten tre gånger och tittade på filmen om och om igen.



Visst finns cd-skivor fortfarande, men inte används de alls i samma utsträckning längre. Enda gången jag använder mig av cd-skivor nuförtiden (med musik på) är i bilen. Förr var det en av de bästa känslorna - att få hålla i en sprillans ny cd-skiva av artisten/bandet man avgudade. Jag minns så väl när jag hade fått min första Eminem-cd. Jag var så lycklig! Musiken var inte lika tillgänglig förr: inget Spotify, inget Youtube, bara MTV, radio och cd-skivor. Och så samlade man på planscher och tidningsurklipp... Det fanns ingen google-bildsökning då inte! 


I vårt kompisgäng i åk 4-5 hade alla (alltså bokstavligt talat, 6/6 personer) såna här och vi var så inne. Idag kostar ett par likadana runt 100-lappen, men jag har svårt att tro att de kostade så mycket förr. Dessa skor är en av de få modeflugorna från 90-talet som jag gärna skulle använda ännu idag. Ett par Superstar är alltid klassiska, stilrena och snygga!


När jag ändå är inne på skorna kan jag inte låta bli att nämna dessa. Skaterskorna. Ja, vad ska jag ens säga. Om man är en skejtare kan jag väl förstå att man vill ha såna här, men att använda såna här skor i kombination med helt vanliga kläder ser minst sagt löjligt ut. Jag var en av dem, så jag pekar inte finger. Ett par stora, klumpiga röd-vita Osiris köpte jag (läs pappa) från Intersport och kände mig som världens coolaste människa. 


Suck, de utsvängda jeansen... Jag trodde att vi aldrig skulle behöva se dem igen, men tji fick jag. Oroväckande många modebloggare har börjat visa upp dessa jeans igen, men jag gillar dem inte alls. Om man kör hela 70-talsstilen kan det vara rätt snyggt, men att börja ha utsvängda jeans som vardagsjeans skulle jag aldrig göra igen (man ska aldrig säga aldrig...) Men ja, i lågstadiet var dessa jeans det enda som gällde. Ju mer de svängde ut efter knäna, desto snyggare var jeansen. Helst skulle inte ens skorna synas. Kanske det var för att man ville dölja sina skitfula skaterskor, jag vet inte.

Jag var en av de första som köpte stuprörsjeans i högstadiet och jag minns hur "konstigt" det var. Folk bara "Nej men fy, jag skulle aldrig börja ha såna heltighta jeans" och "Men Karro vad har du nu på dig riktigt?". Haha, tänk alltså! Idag säljs det ju nästan inget annat.


Vi gick ofta till Tiimari efter skolan och köpte klistermärken. Jag hade säkert tio klistermärkshäften som jag klistrade in mina märken i och sen satt man på rasterna och bytte med varandra. Glädjen när man lyckades förhandla till sig ett märke man velat ha länge!


Avslutningsvis plockade jag ihop ett litet kollage med en massa olika 90-talsgrejer...

Tamagotchi som alla hade i dagis, Sikta mot stjärnorna hörde till tv-myset på helgen, Bumbibjörnarna hade moffa bandat in på kassett åt mig, att läsa "1 meddelande mottaget" på Nokiaskärmen var en av de mest spännande känslorna som fanns, pennorna med massa olika färgs bläck användes flitigt, Eva & Adam och Disneydags hörde till de bästa tv-programmen, av pappa hade jag och Elvira fått varsin balansfågel - tänk att sånt kunde underhålla barn förr, Rummel & Rabalder tittade man på varje helg, de kladdiga händerna kladdade man fast på alla tänkbara ställen och minröj har vi alla försökt spela utan att veta vad vi hållit på med... 

Jag blev riktigt nostalgisk när jag satt och sökte fram de här olika bilderna. Tänk vad främst tekniken har utvecklats på så här kort tid, det är ju helt ofattbart. Redan för 15 år sedan sa vi att inget kan utvecklas mer, men oj så fel vi hade. Tänk hur det ser ut om 15 år till! Vilka hör till era starkaste minnen från 90-talet?

Här hittar ni en annan tillbakablick där jag skriver lite om min barndom och ur det var "förr i tiin". Med detta önskar 120-åringen Karro er en fortsatt trevlig lördag!

12 comments:

  1. Haha åååå ja minns den dagen ja fick mina efterlängtade skateakor, va SÅ stolt över dom :D

    ReplyDelete
  2. Åh faaasen alltså va ja blev på bra humör av dehär inlägge :D Nostalgi på högsta nivå! balansfågeln! stickyhands! Superhärligt :D

    ReplyDelete
    Replies
    1. Vad härligt att höra att det uppskattades! :D

      Delete
  3. Klart man minns Maskerade Rosen! Jag var ju nästan kär i honom, haha :P Flera andra saker du berättar minns jag också. T.ex Rummel och Rabalder. Vad arg jag var när jag aldrig hann titta när det spelades på tv på vardagarna, när jag skulle till skolan :D Sen minns jag också alla dataspelen som fanns, som jag spelade. Typ Mulle Meck, Commander Keen, Hugo... Och om din "90-talsfilm" var Lejonkungen, så var min Svanprinsessan. Seriöst, jag vet inte hur många gånger jag och min syster såg den, och vi kunde alla sånger ur den osv... Oh those memories... Ett annat av mina starkaste minnen var att jag gillade ett apelsintuggummi, som hade en bild av en bäver med lippis på påsen

    ReplyDelete
  4. Härligt inlägg :) Genast jag hör BSB tänker jag på dej :D Jag minns ännu hur Spice Girls slickepinnen smakade(usch!) och alla musiktidningar som Okej, Mix med alla plancher osv.. finns dom längre?! knappast..

    ReplyDelete
    Replies
    1. Haha ja usch dom va nog äckliga!! Musiktidningarna alltså ååh, Okej va min absoluta favorit :D tror int dom finns längre faktiskt... Hemska saker va gammal man e.

      Delete
  5. roligt att läsa, nostalagi!!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Kul att det uppskattades! :D

      Delete
  6. Åh vilken härlig flashback till 90-talet och tidiga 00-talet <3 Minns hur jag gick runt på rasterna i lågstadiet och lyssnade på Infinite Mass, i min nya cd-spelare (hade en traditionell kasettspelare före)! Men man fick gå saaaakta för annars hackade skivan. ;) Sen var jag också en pokemon-nörd och förstår inte varför jag la samma tid och energi på att lära mig finska som jag lärde mig alla pokemonnamn :D haha

    ReplyDelete
    Replies
    1. Haha jaa det där eviga hackandet, today's kids will never know the struggle ;) eller hur, tänk att man kunde flera hundra olika sorter utantill haha... :'D

      Delete

Välj 'Namn/webbplats' för att kommentera. Webbplats måste inte anges, det räcker med ett namn.
Det går också att kommentera anonymt.
:) Jag svarar på kommentarer i egen blogg!