1 Karolinas Kaos: Favorit i repris: Detta förändrade mitt liv

Wednesday, November 12, 2014

Favorit i repris: Detta förändrade mitt liv

Det var en kall januarikväll då jag skulle gå på mitt livs första dejt. Jag var 14 år och den enda okyssta människan i världen. Åtminstone var jag säker på det. Vi skulle titta på film hemma hos honom. Jag hade aldrig varit på dejt förut, needless to say var jag löjligt nervös. Killen hade före dejten ringt min mamma och frågat om lov. Vilken 15-årig kille gör en sån sak? Jag var redan imponerad - för att inte tala om mamma. När hon gav sin välsignelse hade jag inte längre något att skylla på, för jag kunde ju inte säga att jag inte vågade.

Jag frös och min mage vred sig. Jag hade inte kunnat äta på hela dagen. "Fan vad mörkt det är, är det säkert du Karro?", sa han och skrattade. Jag slappnade genast av då jag märkte att han var en pratkvarn. Pinsamma tystnader är något av det jobbigaste jag vet, men något sånt skulle inte behöva genomlidas den här kvällen. Vi hade tänkt se en film på hans dator, men tekniska problem uppstod och den här killens kreativitet sattes genast på prov. Han grävde fram några dvd:n ur skåpet och lät mig välja mellan typ X-Men och Friends.

Vi satt i hans säng och skrattade åt Chandler. Jag upptäckte snabbt att vi skrattade åt samma saker och hade samma åsikt om mycket (om det man nu kan ha åsikter om i den åldern). Jag kände mig trygg och lugn i hans sällskap. Han doftade gott. Inte lite sådär parfymgott, utan jag-blir-knäpp-i-huvudet-vad-gott-du-doftar-låt-mig-sniffa-på-din-axel-hela-dagen-gott. Plötsligt la han sin arm om mig och mitt hjärta hoppade över ett slag. Han vände sin blick från tv-rutan och tittade på mig. Han log och frågade något halvcheesy i stil med "Vågar man?". Jag låtsades vara oberörd och svarade coolt att han skulle testa och se vad som händer. Och visst vågade han.

Den här killen tog min första kyss för för snart nio år sedan. Efter vår första dejt visste vi antagligen båda precis vad som skulle hända. Vi pratade inte ens om det, vi bara förstod det. Vi väntade. I nästan sju år väntade vi, sen tyckte vi att det var dags. Att bli tillsammans på riktigt. Att äntligen få varandra. Att bli officiella. Att bli lyckliga. Han doftar fortfarande lika gott.


Detta är en repost och uppdatering av detta inlägg
Deltar med detta inlägg Finlandssvenska Bloggare"dagens rubrik"

4 comments:

  1. Nååå va gulligt! :') Blev helt pirrig i kroppen ju!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Hehe, det var jag också kan jag säga ;)

      Delete
  2. Replies
    1. Hihi tack eller vad säger man :D

      Delete

Välj 'Namn/webbplats' för att kommentera. Webbplats måste inte anges, det räcker med ett namn.
Det går också att kommentera anonymt.
:) Jag svarar på kommentarer i egen blogg!