1 Karolinas Kaos: Juli 2013: När jag blev antagen.

Friday, July 4, 2014

Juli 2013: När jag blev antagen.

Det börjar vara exakt ett år sedan jag fick reda på att jag fick en studieplats på Peffan. Jag kommer aldrig att glömma känslan.

Det var en fredag precis som idag och jag fick sluta jobbet lite tidigare för att jag och C skulle iväg till Vasa för att titta på en lägenhet. Det var varmt den dagen, solen sken och jag svettades som en gris, men var otroligt glad och förväntansfull. När vi fick nyckeln för att gå och titta in lägenheten kände jag direkt "Det här blir vårt hem!". Nöjda och glada skrev vi på kontrakten och gick vidare till Spices för att äta lunch. På vägen tillbaka till Sandögatans partylägenhet (där C och jag hade bott med två andra par) gick vi och köpte en flaska vin.

Lägenheten var nästan tom, vi alla hade städat som tokar för att vi snart skulle flytta ut. Jag och C satt på sängen, korkade vinflaskan och skålade för att vi hittat den perfekta lägenheten. Plötsligt skrev F åt mig och berättade att antagningsresultaten publicerats på internet och att han hade kommit in till ÅA. Mitt hjärta höll på att hoppa ur bröstet på mig och jag hann tänka tusen tankar. "Vad gör jag om jag inte kommit in? Kan jag ha sån tur att få både lägenhet och studieplats på en och samma dag? Jag måste hitta ett jobb om jag inte kommit in... Jag måste ha kommit in, det finns inget annat som passar mig bättre." 

Jag loggade in på antagningstjänsten, men vågade inte titta. Jag vågade inte låta C kolla heller. Till sist kisade jag mellan fingrarna och såg ordet jag hoppats på. Antagen. Jag började gråta. C såg ledsen ut och gav mig en kram, han trodde förstås att det var ledsna tårar. "Jag kom in", fick jag fram med ett gråtskratt. 


Detta betydde att jag äntligen skulle få påbörja livet jag längtat efter, äntligen skulle få göra något jag verkligen ville, jag skulle äntligen få bo tillsammans med världens bästa människa, äntligen skulle jag få börja bygga upp mitt liv igen efter att bara ha yrat runt ända sedan gymnasiet! Jag ringde mamma och pappa. Jag ringde mommo och moffa. Jag ringde C's föräldrar. Det bara rusade i hela kroppen på mig. Förväntningar, längtan, framtidsplaner - det var mycket som väcktes inom mig den kvällen. Det var en av de absolut bästa dagarna i hela mitt liv och detsamma gäller hela året som följde.

No comments:

Post a Comment

Välj 'Namn/webbplats' för att kommentera. Webbplats måste inte anges, det räcker med ett namn.
Det går också att kommentera anonymt.
:) Jag svarar på kommentarer i egen blogg!