1 Karolinas Kaos: Måndagsangst

Monday, November 5, 2012

Måndagsangst

Kan man byta ämne (igen) om det känns fel? Kan man byta stad (igen) om det känns fel? Kommer jag i så fall ens att bli klar med studierna före jag fyller 30? Kan man hålla på och vela så här? Eller blir man aldrig helt säker?

Jag trivdes inte i Stockholm, så jag flyttade hem. Nu kan jag inte påstå att jag är stormförtjust i Åbo heller. Men att "ge upp" igen känns inte heller som något vidare alternativ. Jag har bara bott här några månader, så jag borde väl inte säga något ännu, men magkänslan blir svårare och svårare att ignorera.

Jag läste i Kajsas blogg om framtidsångest och rädslan att göra fel val i livet och jag kände igen mig i stort sett allt hon skrev.

Jag har hela livet sagt att jag helst vill så långt bort från Jakobstad som möjligt, men ju mer jag är borta från Österbotten desto mer saknar jag det. Jag kanske inte är någon storstadstjej. Kanske jag hör hemma i Pampas bland alla bönder och banditer.

Men är det okej då - att välja (eller byta till en) studieort p.g.a. dess geografiska läge? För att komma närmare nära och kära? Får man vara en sån morsgris?
Nu är det ändå främst för ämnet i sig som jag börjat fundera på ett byte, och inte p.g.a. staden.

Sist och slutligen måste jag lära mig att tänka på mig själv, vad jag vill med mitt liv, och sluta bry mig så himla mycket om vad andra säger.

Kommentarer, åsikter, frågor, erfarenheter... Allt mottages och uppskattas.

19 comments:

  1. litteraturvetenskap låter jävligt ointressant :) Vad blir man då man e klar med studierna? Modesmålslärare?Författare? Journalist?Sur tant så sitter vid biblioteket?

    ReplyDelete
    Replies
    1. Visst gör det haha ;) man kan bli i princip alla de där sakerna, lite beroende på vad man väljer att studera som biämne. Jag vill ju faktiskt bli journalist, så är väl inte på helt fel spår. Men finns en utbildning i Vasa som kanske skulle passa ännu bättre.. :)

      Delete
  2. Verkar nog som om vi e i samma båt.. Ja ha börja fundera på samma. Jag kanske helt enkelt SKA bo hemma i jakobstad. Jag mår ändå överlägset bäst där, fastän man som tonåring vila bort därifrån. Men nu när man provat på en del så börjar man kanske längta hem igen... För mig e de väldigt svårt att göra ett val för tillfället när macke finns här o sen de att jag behöver ett yrke. Men vaaaad??? Ja vill int heller studera nå läng till. Ja vill förtjäna för framtida behov. Som heidi sa, man måst fundera om man behöver en utbildning till det man vill göra. Gah. Giv mig styrka!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Minsann. Man behöva tydligen koma iväg en stund för att förstå va man har. Jag vill nog studer före ja börjar jobba, om int för annat så ger de nånslags trygghet att allti ha en utbildning i bagage. Bättre lön får man också... Men om man ska sätt 5 år på de så vill man ju känn att man e på rätt. Så ja, de finns att fundera på. Ta Macke under armen o styr kosan hemåt ;) nä men Kajsa vi måst ses nån dag snart o angst lite!

      Delete
  3. Been there, done that, got the t-shirt. Eller nästan, iallafall. Jag är nöjd med studierna. Men jag är rätt långt hemifrån just nu. Nästan 1000 km och en timmes tidsskillnad bort. Jag ville hit, dels för att inga såna här skolor finns nära min hemort, dels för att jag ville långt bort hemifrån. Precis som du, så har jag också märkt nu att jag är rätt 'mamis' av mig. Även fast jag inte vill vara det. Jag vill bli mir självständig, vill lära mig att leva här. Jag försöker intala mig, och säger åt andra också, att jag aldrig kommer flytta hem igen. Att jag vill bo på den här sidan av have. Ändå så har jag ibland grym hemlängtan. Så grym att jag en gång vaknade på natten med ångest, och ringde mamma. Halv två på natten. Jag tänker iallafall göra mitt bästa för att stanna kvar och hitta en framtid här, men jag far förstås hem och hälsar på då jag har tid och råd

    ReplyDelete
    Replies
    1. Jag bodde ju i Sverige ett år också och ringde nog hem otaliga gånger, vilken tid som helst på dygnet. Jag vet att jag skulle 'klara av' och 'kunna stå ut med' studierna nu, men är det så man ska känna? Att alltid ha en klump i bröstet? Kanske det blir bättre med tiden, men tänk om det INTE blir det då... Varför valde du att flytta då, och varför aldrig flytta hem igen?

      Delete
  4. Känner också så karro, inte om utbildningen men läget! Saknar faktiskt Jeppis och alla vänner och familjen sjukt mycket nu igen, orkar int känn så här igen! Ska ändå försöka bli klar med utbildningen och sen raka spåret hem ;) haha får se hur det blir! <3

    ReplyDelete
    Replies
    1. Kul att du trivs på utbildningen iallafall! :) ja laga dej färdi snabbt nu bara så ses vi snart haha ;)

      Delete
  5. Borta bra men hemma bäst! :) Do what feels right! Men när allt kommer omkring är nog ändå Stenungsund det bästa som finns! ;)

    ReplyDelete
    Replies
    1. Jag vet inte om min första kommentar blev synlig. Men det jag ville säga är att vi har ett endaste liv och vi är var och en allena skyldiga att se till att vi lever det liv vi själva vill leva. Om du känner oro och ångest i flera månader lever du antagligen det liv någon annan vill att du ska leva. Du är skyldig att själv göra de val som bidrar till din egen lycka. 5 år i sorgens tecken låter tragiskt, om du känner dig slälv bra och är ärlig mot dig själv vet du vad du bör göra.

      Delete
    2. Nej det blev den nog int! Men det har du helt rätt i, man har bara ett liv o man måst ta vara på de. "Om du känner oro och ångest i flera månader lever du antagligen det liv någon annan vill att du ska leva.", dedär slog mig rakt i ansiktet. Ska sätt mig ner o ta en riktigt ordentlig funderare faktiskt... :)

      Delete
  6. Tänk på att de e ditt liv, så de e DU som ska leva me dina val sen å som ska må bra me de du gör o ingen annan! Har själv hoppat av 2 utbildningar i andra städer, men man måste ju också pröva sig fram för att veta vad man egentligen vill:)

    ReplyDelete
    Replies
    1. Skönt att höra faktiskt, man börjar ju inbilla sig att man är enda på jorden som inte riktigt hittat rätt :P

      Delete
  7. Kämpa! Det är väldigt väldigt få som skrattar sig igenom sitt första år på en ny utbildning och en ny stad, det är bara väldigt få som erkänner det. Jag, och flera som jag känner grät ofta, mycket och längtade hem i princip hela tiden det första året. Men vi berättade det först något år efteråt hur dåligt vi mått. MEN vi lärde oss alla något av det. Vi växte som människor, fick nya vänner och växte in i ett nytt liv. Det är absolut värt att gå igenom de kämpiga månaderna i början för för de allra flesta så blir det mycket bättre! Nu vill jag absolut inte lämna min studiestad, har skapat en massa nya kontakter/vänner och tycker att åbo och åa är skitroligt. Men det tog bara en stund att vänja sig. Låt inte ditt val styras av en magkänsla som kanske egentligen är något annat, tex hösten, trygghetslängtan eller stress.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Jag skratta definitivt igenom mitt första år i Vasa. 1.5 timme bort från pojkvän och mamma. Tillräckligt nära för att det inte blev sådär jobbigt. De va en helt annan sak i Stockholm. Usch och fy. Kom ti Vasa Karro men kämpa igenom första året i ÅA, allt är bara + sen när du börjar nästa utbildning :)

      Delete
    2. Jag ska kämpa vidare det här året och sen får vi se! Kanske det blir vasabo av mig nästa höst :)

      Delete
  8. Bodde också på annan ort i ett år, men hade bara ångest och vara hem-hemma nästa varje helg. Jag har precis som du alltid menat mig långt bort från Jeppis, prövade och flyttade hem efter ett tungt år och nu har ja aldrig vari lyckligare!

    ReplyDelete
  9. Jag blir alldeles gråtfärdig då jag läser de kloka kommentarerna! Det är absolut så, att man har bara ett liv och det måste man förvalta rätt - ångest är inte din arvedel, även om poeten säger så! Att ha hemlängtan är inte så farligt ändå, visst måste man kämpa litet också. Efter att man slutfört kampen känns det helt otroligt underbart och det riktiga livet kan börja. Men kom ihåg: livet här och nu är också en del av livet, så det lönar sig ju att göra det bästa möjliga av situationen... vad det se'n innebär...

    ReplyDelete

Välj 'Namn/webbplats' för att kommentera. Webbplats måste inte anges, det räcker med ett namn.
Det går också att kommentera anonymt.
:) Jag svarar på kommentarer i egen blogg!